Nu var det ett tag sen jag skrev. Det har gått 10 månader sen jag separerade och flyttade till min lägenhet, snart ett år. Det har vart en jobbig tid men som tur är har jag mått rätt bra i magen. Jag försökte sluta med medicinen (paroxetin) en gång efter jul, då slutade jag tvärt men det gick inte så bra så nu försöker jag trappa ner långsamt i stället - från 20 mg till 10 mg och nu har jag tagit 5 mg i ett par dagar.
Och samtidigt börjat med lchf igen för att "klara magen". Det känns som att medicinen har funkat men är en slags konstgjord andning, fusk??? Egentligen är det rätta att äta det som kroppen vill ha och magen mår bra av och sluta lura sig själv!
Motivationen är dock sådär.... vill inte, vill, vill inte, vill.... Varför är mat så viktigt?
I veckan har jag sökt på nätet, googlat runt om ibs och kost och vad hamnar jag på? Jo, flertal inlägg etc. om att det rätta för ibs magar är lchf - och inte nog med det - strikt sådan! Jag vill ändå gärna tro att det ska gå att ta en smörgås ibland, att kunna vara lite mer lagom och inte behöva vara så hård mot sig själv. I helgen tog jag en bit kladdkaka när jag var bortbjuden - magen var spänd dagen efter (men jag hade ätit mycket råa grönsaker som inte heller är så bra för mig förståss!). Idag kände jag mig jättebra i magen och på eftermiddagen tog jag en macka till kaffet med rätt mycket bregott och ost. Kände mig direkt däst och "för full i magen" och bara blääää efteråt. Suck... jag får väl resignera till detta då ett tag. Och njuuuta av ost, grädde, äggröra och all god mat som finns!!! Målet är att få energi att orka träna också trots lite carbs. Nyss har jag ätit en liten kopp med vispad grädde och blandade bär till kvällsmål. Stackars mig va´? Ha, ha!
Glädjeämnen i livet? Jag har träffat en underbar fin man som är trygg och som jag mår så bra tillsammans med! Mina underbara barn och mitt hem (nåja, en lägenhet nu då men ändå min) drömmar om framtiden och mitt jobb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar